7A

Bokrecension: Erebos

   Titel: Erebos

   Författare: Ursula Poznanski

   Sidor: 423

   Förlag: Opal

Handlingen

Något sprids på Nicks skola och han måste få reda på vad. Hans kompisar kommer ibland inte till skolan och när de gör det syns det att de inte har sovit mycket.

En dag tar en elev med honom till en tom korridor och ger honom något. Hon kan inte säga vad men att det är helt fantastisk. När han kommer hem upptäcker han att det är ett spel som heter Erebos, spelets regler är enkla: man får bara en chans att spela Erebos, man får inte prata om det utanför spelet, man får inte prata om saker från den riktiga världen i spelet och om man bryter mot reglerna åker man ut.

Han börjar spela men upptäcker snart att Erebos inte är ett vanligt spel…

Omdöme

Jag tyckte att boken var bra för att den var spännande och språket var bra, men karaktärerna och vissa platser i spelet kunde ha varit bättre beskrivna men det kan vara att jag är för van vid J.R.R. Tolkiens böcker där allt beskrivs jättemycket.

Upplägg: Upplägget var bra, det hoppade mellan Nick och hans karaktär Sarius, det var mest spännande i slutet och minst precis efter att Nick har åkt ut.

Genre: Jag tycker inte att Erebos är en ren ungdomsbok utan mer en blandning av fantasy, skräck och ungdomsbok.

Karaktärer: Huvudpersonen heter Nick och hans karaktär i spelet heter Sarius, de är de enda karaktärerna som är ordentligt beskrivna. Nick är 16 år och tränar basket, han verkar vara ganska normal och inte någon som sticker ut förutom att han är väldigt lång och har långt hår. 

Sarius är en nattalf som är riddare vilket är ovanligt för nattalfer som oftast brukar vara väktare. Han är helt olik Nick (kort och kort hår) så det är ingen som tror att det är Nicks karaktär.

Speciellt minnesvärt: när de hittar de köttätande fåren. För att när de hittar dem tror de att det är vanliga får, men när de kommer tillräckligt nära anfaller fåren.

Betyg: 7 av 10

                                                                                                      Av Jonathan Lind